Post by lisaa on May 21, 2012 21:05:54 GMT 1
Hej hej,
Tänkte bara presentera mig själv lite kort. Fick min diagnos (AIH) strax innan jag fyllde 14. Ganska turbulent, som för de flesta, och det tog ett tag innan sjukdomen stabiliserades. Massa jobbiga stunder och framför allt mycket tårar (som om puberteten inte var nog!). Gick upp 10 kilo (vilket var 25% av min vikt) under sommarlovet och såg helt plötsligt inte ut som mig själv.
Detta var 16 år sedan (mer eller mindre på dagen om jag tänker efter, haha!) och idag mår jag bra. Äter Prednisolon och Azatioprin, vilket trots en del biverkningar verkar funka för mig. Men det jag ju också bero på att jag tagit dessa mediciner ganska länge och lärt mig leva med/acceptera dom.
Äter också Ursofalk för gallgångarna. Ska vara ärlig och erkänna att jag inte är helt säker på vad det är för fel på dom, men det upptäcktes något år senare har jag för mig.
Jobbigast har nog dock varit min mage/tarm och att det inte var någon som riktigt förstod hur illa det var. Men tillslut fick jag diagnosen Ulcerös kolit och så fort jag fick startat med Asacol så blev det bättre. kan väl inte säga att det är bra direkt men läget är ju under kontroll.
Vid 18 års ålder blev jag "vuxen". Fick en bra läkare på pappret, men någon speciellt bra social kompetens tyckte jag inte att han hade. Jag flyttade till Norge några år och pluggade, hade en kalasbra läkare som jag litade på helt och hållet. Därför bestämde jag mig för att byta läkare när jag flyttade hem igen, vilket kändes lite hemskt (mot honom) samtidigt som jag verkligen inte skulle ha dåligt samvete för en sådan sak!! Min nuvarande läkare är jättebra
När jag var yngre hade jag svårt att få ihop den jag var med min sjukdom, som om den skulle vara en del av min personlighet. Idag ser jag det mer som en liten bråkdel av den jag är, oftast är det inget jag tänker på.
Ojoj, trodde detta skulle bli en kort presentation men det blev ju en mindre novell! Jaja, det var lite om mig.
//Lisa
Tänkte bara presentera mig själv lite kort. Fick min diagnos (AIH) strax innan jag fyllde 14. Ganska turbulent, som för de flesta, och det tog ett tag innan sjukdomen stabiliserades. Massa jobbiga stunder och framför allt mycket tårar (som om puberteten inte var nog!). Gick upp 10 kilo (vilket var 25% av min vikt) under sommarlovet och såg helt plötsligt inte ut som mig själv.
Detta var 16 år sedan (mer eller mindre på dagen om jag tänker efter, haha!) och idag mår jag bra. Äter Prednisolon och Azatioprin, vilket trots en del biverkningar verkar funka för mig. Men det jag ju också bero på att jag tagit dessa mediciner ganska länge och lärt mig leva med/acceptera dom.
Äter också Ursofalk för gallgångarna. Ska vara ärlig och erkänna att jag inte är helt säker på vad det är för fel på dom, men det upptäcktes något år senare har jag för mig.
Jobbigast har nog dock varit min mage/tarm och att det inte var någon som riktigt förstod hur illa det var. Men tillslut fick jag diagnosen Ulcerös kolit och så fort jag fick startat med Asacol så blev det bättre. kan väl inte säga att det är bra direkt men läget är ju under kontroll.
Vid 18 års ålder blev jag "vuxen". Fick en bra läkare på pappret, men någon speciellt bra social kompetens tyckte jag inte att han hade. Jag flyttade till Norge några år och pluggade, hade en kalasbra läkare som jag litade på helt och hållet. Därför bestämde jag mig för att byta läkare när jag flyttade hem igen, vilket kändes lite hemskt (mot honom) samtidigt som jag verkligen inte skulle ha dåligt samvete för en sådan sak!! Min nuvarande läkare är jättebra
När jag var yngre hade jag svårt att få ihop den jag var med min sjukdom, som om den skulle vara en del av min personlighet. Idag ser jag det mer som en liten bråkdel av den jag är, oftast är det inget jag tänker på.
Ojoj, trodde detta skulle bli en kort presentation men det blev ju en mindre novell! Jaja, det var lite om mig.
//Lisa
